Dagen har inte precis varit bra. Men, jag vet inte. Jag känner mig så tom, men samtidigt fylld med något jag inte kan veta vad det är. Ungefär som att halva min kropp mår sjukt dåligt, och den andra halvan mår helt fantastiskt. Jag har fått reda på saker som jag har vetat länge, men vart mer eller mindre osäker på. Allt har vandrat omkring i min kropp jättelänge. Känslor och tankar. Jag vet egentligen inte något känns det som, men som att jag samtidigt vet allt. Alla känslor är så blandade just nu. Jag kan ju knappt skriva en sammanhängade text. Jag vet ingenting. Jag vet verkligen inte det. Men samtidigt för mycket. Jag vill ta mina vänners problem. För då vet jag att jag kan fösöka hjälpa dom. Annars känns det bara som att jag inte kan göra något. Och även fast jag mår dåligt, så gör jag allt för att mina vänner ska kunna prata ut med mig om de mår dåligt. Lägg det på mig, det känns bättre för båda. Jag älskar mina vänner, helt klart. Och jag vill verkligen kunna hjälpa dom om jag kan. Jag vet vilja jag kan lita på, och det känns bra. Det som kan sammanfatta allt är väl att det snurrar i min skalle. Vänner kommer och går, men jag vet vilka som alltid kommer att stanna.